Relocating and leaving Happyland for Malta.
Putting hills behind us and pleasure ahead.
Tummelisa Online
Online
fredag 29 oktober 2010
fredag 22 oktober 2010
Oro i Malmö
- Che linda! Oro!
Så sa man i bussen från Aspudden till Älvsjö när jag var där för en vecka sen och höstens färger glödde i träden.
Här i Malmö går vågorna i kanalen höga. Det är oro, oro, oro för att man inte ska kunna gå ut mera. Inte ens inomhus är man säker. Det är SÄKRARE I AFGHANISTAN, DÄR ÄR MAN BEREDD PÅ ATT BLI SKJUTEN, DÄR BÄR MAN VAPEN REDAN, DÄR KAN MAN SKJUTA TILLBAKA.
Så sa man i bussen från Aspudden till Älvsjö när jag var där för en vecka sen och höstens färger glödde i träden.
Här i Malmö går vågorna i kanalen höga. Det är oro, oro, oro för att man inte ska kunna gå ut mera. Inte ens inomhus är man säker. Det är SÄKRARE I AFGHANISTAN, DÄR ÄR MAN BEREDD PÅ ATT BLI SKJUTEN, DÄR BÄR MAN VAPEN REDAN, DÄR KAN MAN SKJUTA TILLBAKA.
måndag 27 september 2010
tisdag 14 september 2010
OM LUNDS LUTNING
LUNDS LUTNING:
Lundagårds
lutning lurar
lundaborna
lustigt lubba
PÅ GLID. Med vattenpass genom en framgångsrik och ergonomisk stad
LUND
Läget?
I Lund lutar det. Någon balans är svår att finna. Här är allt på snedden.
Har vi att göra med ”Den Femte Friheten”? Eller bara jakten på den?
Det finns de som tycker att Lund inte är någon stad, bara ett tillstånd. Och det är lutande. Det känns i alla fall så.
Att analysera Lundagårds lutning låter sig göra. Men det kan gå snett, för tänk om Lund skulle välta. Överhängande rasrisk föreligger och Lund är på glid.
Få svenska städer torde vara så noggrant skildrade i ord och bild som Lund. Lundalitteraturen är omfattande på gränsen till oöverskådlig. Och i Lund ligger man, av tradition. Men jag lutar mera åt att man lutar. För Lund är en enda lång backe.
Frågan är, kan lutningen ha någon betydelse? Den där svaga, nästan omärkliga lutningen som ingen tänker på. Den finns där.
Prova bara med ett enkelt vattenpass och du skall finna.....graders lutning. Eller cykla. Det skiljer 85 meter mellan högsta punkten vid Ericsson och Höje å.
Vad tänkte de på, de som bestämde att slaget i Lund skulle stå i Lund? Att blodet skulle rinna undan nedåt? En sån fråga går inte att få svar på, men man kan ändå ställa den. Kvar ligger (eller står) Monumentet, högt uppe i Lunds norra delar.
Enligt kinesisk filosofi bör städer planeras enligt en nord-sydgående axel. Där är Lund ett bra exempel. Men frågan är, befinner sig Lund rent av i en utförsbacke? Eller uppförsbacke, om man hellre vill?
Det är relativt och beror på hur man ser det. Men det brukar inte anses välgörande att befinna sig på ett sluttande plan.
En hållning bör man dock alltid inta.
I jämförelse med Malmö, där det bara är ett ting som lutar (Turning Torso, allt annat är fullständigt spikrakt), så lutar allting i Lund.
Stig av tåget och lutningen börjar redan vid Knut den Stores torg. Det stora platanträdet med sina tusentals små runda frukter lutar. De många små platanerna på rad lutar.
Lundaborna strävar och strävar, och det måste man. Man måste sträva i allt man gör, även i sina tyckanden och inställningar till ditt och datt. De kan luta åt det ena eller det andra.
Snedsprång är dock inte alltid fel. Men kanske att lundaborna strävar litet mer än andra, att de har det i blodet?
Uppstår det då fler lårbenshalsbrott i Lund än annorstädes? Se där en anledning att analysera Lunds ergonomi. Eller form kontra innehåll.
En daglig rask promenad kan få en att gå ned. I vikt. Mejeriet - Vattentornet är en försvarlig sträcka att gå uppför.
Vid Kattesund planar det ut och erbjuder en tillfällig avsats att vila något på, likaså domkyrkan som ger en andlig andhämtningspaus. Man kan krypa ned i kryptan och ta ett snack med studentprästerna på temat ”Har jag rätt att vara tråkig?”
Passa gärna på att ta en lov runt statyn av gråkappan Henrik Schartau och begrunda hans enkla uppmaning ”Bruka Guds ord”. Det är inte för inte som det finns ovanligt många ”hällörade” i Lund. Gud bevare de hällörade, de rättrogna icke att förglömma. Härifrån utgick hednamissionen. På närmare håll verkade ”läsarna”, om vilka man sa: ”Läseri är läseri, men innerst inne är de glupande ulvar”.
Har vi hört det förr? Det hällar liasom. Och vem driver gäck med vem?
Genom Lundagård och vid AF börjar man hosta, men tar sig vidare, hastande förbi UB, som sprider sina bokstäver över hela världen.
Men det är ingenting som lindrar vår skapande ångest. Då är det bättre att lubba. Hela min uppväxt malde följande ramsa runt i vår släkt. Malde och malde.
”– Vad gjorde laboranten uti labyrinten?
– Jo, han lubba runt den, jo han lubba runt den.”
Låt oss nu betrakta Lund som en labyrint. En lutande labyrint, där alla vi ”laboranter” lubbar runt, lurade av Lundagårds lutning. En lustiger syn. Är man fräck kan man tala om att lundaborna dras med lytet att ha ett längre och ett kortare ben. Är det därför jag alltid drabbas av lätt svindel i Lund?
EU:s fyra friheter går ut på att varor, tjänster, kapital och arbetskraft ska kunna röra sig fritt över EU:s gränser. Allt sådant går att se och ta på.
Men nu bjuder Lund 2014 in till ”Jakten på den femte friheten”.
Vad ska det betyda? En femte frihet kan ”komplettera de fyra existerande ekonomiskt baserade friheterna i Europa och ta vara på individens behov av livskvalitet och meningsfulla sammanhang”, heter det.
Abstrakta teorier, men varför göra det enkelt när man får en chans att krångla till det?
Säg den som inte jagar efter frihet... Eller söker det fulländade. Åk till Pisa så förstår ni.
”Den femte friheten kan sätta känslor, idéer, visioner och perspektiv i rörelse, från människa till människa. Den sporrar till att diskutera drömmar, framtidsbilder och livsstilar ur ett nytt hållbarhetsperspektiv”, heter det i visionerna.
Hur ska det gå? Bakåt? Utför? Uppför? Och kommer ESS partikelaccelerator att få det att gå ännu fortare?
Kanske är det lutningen som är den där ”femte friheten”. Eller bara jakten på den, kors och tvärs i Lund.
Jag lutar åt det.
Tills vidare är det bara i Lund man kan stöta på skyltar som: ”Prästanäsans Vänner träffas på Kyrkogatan 13”.
Lundagårds
lutning lurar
lundaborna
lustigt lubba
PÅ GLID. Med vattenpass genom en framgångsrik och ergonomisk stad
LUND
Läget?
I Lund lutar det. Någon balans är svår att finna. Här är allt på snedden.
Har vi att göra med ”Den Femte Friheten”? Eller bara jakten på den?
Det finns de som tycker att Lund inte är någon stad, bara ett tillstånd. Och det är lutande. Det känns i alla fall så.
Att analysera Lundagårds lutning låter sig göra. Men det kan gå snett, för tänk om Lund skulle välta. Överhängande rasrisk föreligger och Lund är på glid.
Få svenska städer torde vara så noggrant skildrade i ord och bild som Lund. Lundalitteraturen är omfattande på gränsen till oöverskådlig. Och i Lund ligger man, av tradition. Men jag lutar mera åt att man lutar. För Lund är en enda lång backe.
Frågan är, kan lutningen ha någon betydelse? Den där svaga, nästan omärkliga lutningen som ingen tänker på. Den finns där.
Prova bara med ett enkelt vattenpass och du skall finna.....graders lutning. Eller cykla. Det skiljer 85 meter mellan högsta punkten vid Ericsson och Höje å.
Vad tänkte de på, de som bestämde att slaget i Lund skulle stå i Lund? Att blodet skulle rinna undan nedåt? En sån fråga går inte att få svar på, men man kan ändå ställa den. Kvar ligger (eller står) Monumentet, högt uppe i Lunds norra delar.
Enligt kinesisk filosofi bör städer planeras enligt en nord-sydgående axel. Där är Lund ett bra exempel. Men frågan är, befinner sig Lund rent av i en utförsbacke? Eller uppförsbacke, om man hellre vill?
Det är relativt och beror på hur man ser det. Men det brukar inte anses välgörande att befinna sig på ett sluttande plan.
En hållning bör man dock alltid inta.
I jämförelse med Malmö, där det bara är ett ting som lutar (Turning Torso, allt annat är fullständigt spikrakt), så lutar allting i Lund.
Stig av tåget och lutningen börjar redan vid Knut den Stores torg. Det stora platanträdet med sina tusentals små runda frukter lutar. De många små platanerna på rad lutar.
Lundaborna strävar och strävar, och det måste man. Man måste sträva i allt man gör, även i sina tyckanden och inställningar till ditt och datt. De kan luta åt det ena eller det andra.
Snedsprång är dock inte alltid fel. Men kanske att lundaborna strävar litet mer än andra, att de har det i blodet?
Uppstår det då fler lårbenshalsbrott i Lund än annorstädes? Se där en anledning att analysera Lunds ergonomi. Eller form kontra innehåll.
En daglig rask promenad kan få en att gå ned. I vikt. Mejeriet - Vattentornet är en försvarlig sträcka att gå uppför.
Vid Kattesund planar det ut och erbjuder en tillfällig avsats att vila något på, likaså domkyrkan som ger en andlig andhämtningspaus. Man kan krypa ned i kryptan och ta ett snack med studentprästerna på temat ”Har jag rätt att vara tråkig?”
Passa gärna på att ta en lov runt statyn av gråkappan Henrik Schartau och begrunda hans enkla uppmaning ”Bruka Guds ord”. Det är inte för inte som det finns ovanligt många ”hällörade” i Lund. Gud bevare de hällörade, de rättrogna icke att förglömma. Härifrån utgick hednamissionen. På närmare håll verkade ”läsarna”, om vilka man sa: ”Läseri är läseri, men innerst inne är de glupande ulvar”.
Har vi hört det förr? Det hällar liasom. Och vem driver gäck med vem?
Genom Lundagård och vid AF börjar man hosta, men tar sig vidare, hastande förbi UB, som sprider sina bokstäver över hela världen.
Men det är ingenting som lindrar vår skapande ångest. Då är det bättre att lubba. Hela min uppväxt malde följande ramsa runt i vår släkt. Malde och malde.
”– Vad gjorde laboranten uti labyrinten?
– Jo, han lubba runt den, jo han lubba runt den.”
Låt oss nu betrakta Lund som en labyrint. En lutande labyrint, där alla vi ”laboranter” lubbar runt, lurade av Lundagårds lutning. En lustiger syn. Är man fräck kan man tala om att lundaborna dras med lytet att ha ett längre och ett kortare ben. Är det därför jag alltid drabbas av lätt svindel i Lund?
EU:s fyra friheter går ut på att varor, tjänster, kapital och arbetskraft ska kunna röra sig fritt över EU:s gränser. Allt sådant går att se och ta på.
Men nu bjuder Lund 2014 in till ”Jakten på den femte friheten”.
Vad ska det betyda? En femte frihet kan ”komplettera de fyra existerande ekonomiskt baserade friheterna i Europa och ta vara på individens behov av livskvalitet och meningsfulla sammanhang”, heter det.
Abstrakta teorier, men varför göra det enkelt när man får en chans att krångla till det?
Säg den som inte jagar efter frihet... Eller söker det fulländade. Åk till Pisa så förstår ni.
”Den femte friheten kan sätta känslor, idéer, visioner och perspektiv i rörelse, från människa till människa. Den sporrar till att diskutera drömmar, framtidsbilder och livsstilar ur ett nytt hållbarhetsperspektiv”, heter det i visionerna.
Hur ska det gå? Bakåt? Utför? Uppför? Och kommer ESS partikelaccelerator att få det att gå ännu fortare?
Kanske är det lutningen som är den där ”femte friheten”. Eller bara jakten på den, kors och tvärs i Lund.
Jag lutar åt det.
Tills vidare är det bara i Lund man kan stöta på skyltar som: ”Prästanäsans Vänner träffas på Kyrkogatan 13”.
söndag 12 september 2010
Reepalu svarar
Ilmar Reepalu svarar:
"Tack för Ditt brev. Du berättar om svårigheten att få taxibolag i Malmö att köra kunden ”tvärs över gatan”. Som Du säkert vet är taxitrafiken inte någon kommunal angelägenhet. Och vi är säkert många som tycker att avregleringen inte alltid uppfyller de förväntningar reformen var tänkt att medföra, det vill säga förbättrad tillgänglighet, service och lägre priser.
Du har alldeles rätt i att turister och andra besökare, lika lite som Malmöborna själva, inte ska behöva riskera att bli lurade på taxan, få ett dåligt bemötande eller som i ditt fall nekas körning på grund av att körsträcka är kort.
I brevet beskriver Du en negativ situation utanför Malmö Centralstation. Och just här utlovas förbättringar beträffande taxitrafiken så snart Citytunneln och den underjordiska stationen är klara för invigning i slutet av året. Jernhusen, som äger och utvecklar Centralstationen, kommer att söka samarbete med några utvalda taxibolag – detta för att resenärerna ska kunna känna sig trygga i valet av taxibolag.
Med vänliga hälsningar
Ilmar Reepalu"
"Tack för Ditt brev. Du berättar om svårigheten att få taxibolag i Malmö att köra kunden ”tvärs över gatan”. Som Du säkert vet är taxitrafiken inte någon kommunal angelägenhet. Och vi är säkert många som tycker att avregleringen inte alltid uppfyller de förväntningar reformen var tänkt att medföra, det vill säga förbättrad tillgänglighet, service och lägre priser.
Du har alldeles rätt i att turister och andra besökare, lika lite som Malmöborna själva, inte ska behöva riskera att bli lurade på taxan, få ett dåligt bemötande eller som i ditt fall nekas körning på grund av att körsträcka är kort.
I brevet beskriver Du en negativ situation utanför Malmö Centralstation. Och just här utlovas förbättringar beträffande taxitrafiken så snart Citytunneln och den underjordiska stationen är klara för invigning i slutet av året. Jernhusen, som äger och utvecklar Centralstationen, kommer att söka samarbete med några utvalda taxibolag – detta för att resenärerna ska kunna känna sig trygga i valet av taxibolag.
Med vänliga hälsningar
Ilmar Reepalu"
Lyckad sopsortering i Malmö
Öppet brev med gratulationer till Ilmar Reepalu angående lyckad sopsortering med mera...
Käre Ilmar!
Jag är en sån som bor ganska nära centralstationen, centralt och bra i Malmö. Och jag kan gå. Nu vill jag berätta för Dig något som fick mig att koka över. Det är därför jag måste skriva till Dig, Ilmar.
Det är få tillfällen, kanske en eller två gånger per år som man unnar sig att ta taxi, speciellt i den här staden. Man vet ju hur det är, eller hur? Men detta trodde jag inte kunde ske, det överträffar mina vildaste fantasier.
Kommen hem från ett varmt land efter en trevlig semester och en hel dags resa möts man av en temperaturskillnad på kanske 40 grader. Dessutom ligger det snö i Malmö. Mycket snö. En söndagskväll i januari när de som skottar har haft sin lediga dag och man släpar på minst 40 kilo väskor.
Snabbt, en taxi så fort som möjligt. Ut från Öresundståget i snömodden med väskorna försöker man med flackande blick överblicka situationen. Där! En taxi, första bästa. Nehej, den var upptagen. En av taxichaufförerna verkar dirigera de andra. Nästa? Jaha, vart ska ni? frågar taxichauffören genom sin nedrullade ruta.
- Norra Vallgatan 2, säger vi och pekar över kanalen.
- Ni kan gå! blir svaret.
Nästa taxi likadant.
- Men det är så nära. Ni kan ju gå!
I snön med 40 kilo packning, i kyla och blåst och med sprängande öronvärk går man inte. Inte när det finns taxi.
För vad är taxi till för? Är inte taxichaufför ett serviceyrke? I detta land? I alla länder? Ett bemötande som detta fick oss att tappa hakan. Mållösa. Klockorna stannade, tiden stod stilla.
Nästa taxi då? Nehej, det var för kort, de bara vänder bort huvudet eller säger att de är upptagna. Fastän lampan lyser på taket.
Till slut, mitt i taxikön får vi napp. En kvinnlig taxichaufför tar oss gladeligen dit vi ska. De sanningar hon levererade på bredaste skånska under den korta sträckan vågar jag inte skriva här. Men de handlade både om Dig Ilmar, skattemyndigheterna och talibaner. Givetvis gav vi henne rejält med dricks.
Kom ihåg: Du får aldrig en andra chans att ge ett första intryck. Tänk om jag hade varit en riktig turist för första gången i Malmö. Tänk om jag hade varit Carolina Gynning? Tänk om jag hade varit handikappad på riktigt. Kanske blind.
Nej, Ilmar, det här kan jag inte smälta. Det är sånt som får mig att vilja flytta från Malmö. Eller vända i taxikön och resa tillbaka utomlands.
Väl hemma går jag igenom min post. Hittar en lapp från VA Syd: "Sätt igång att sopsortera. Så kommer du igång. Sopsorterare är vi allihopa. "
Hej och Hå. Grattis då! Såtillvida har ni lyckats med integrationen att det första som invandrarna får lära sig är att sortera: Sopor och annat värdelöst skräp. I såna som kan gå och såna som inte kan gå.
Vad gäller oss passade tydligen den första kategorin. Det hjälpte inte att jag såg allmänt glad och trevlig ut. Inte ens att jag hade röd tjurfäktningshatt på mig.
Jag lyfter på den, krälar i stoftet och tackar för ordet.
Malmö i februari, nådens år 2010
"Tummelisa"
Käre Ilmar!
Jag är en sån som bor ganska nära centralstationen, centralt och bra i Malmö. Och jag kan gå. Nu vill jag berätta för Dig något som fick mig att koka över. Det är därför jag måste skriva till Dig, Ilmar.
Det är få tillfällen, kanske en eller två gånger per år som man unnar sig att ta taxi, speciellt i den här staden. Man vet ju hur det är, eller hur? Men detta trodde jag inte kunde ske, det överträffar mina vildaste fantasier.
Kommen hem från ett varmt land efter en trevlig semester och en hel dags resa möts man av en temperaturskillnad på kanske 40 grader. Dessutom ligger det snö i Malmö. Mycket snö. En söndagskväll i januari när de som skottar har haft sin lediga dag och man släpar på minst 40 kilo väskor.
Snabbt, en taxi så fort som möjligt. Ut från Öresundståget i snömodden med väskorna försöker man med flackande blick överblicka situationen. Där! En taxi, första bästa. Nehej, den var upptagen. En av taxichaufförerna verkar dirigera de andra. Nästa? Jaha, vart ska ni? frågar taxichauffören genom sin nedrullade ruta.
- Norra Vallgatan 2, säger vi och pekar över kanalen.
- Ni kan gå! blir svaret.
Nästa taxi likadant.
- Men det är så nära. Ni kan ju gå!
I snön med 40 kilo packning, i kyla och blåst och med sprängande öronvärk går man inte. Inte när det finns taxi.
För vad är taxi till för? Är inte taxichaufför ett serviceyrke? I detta land? I alla länder? Ett bemötande som detta fick oss att tappa hakan. Mållösa. Klockorna stannade, tiden stod stilla.
Nästa taxi då? Nehej, det var för kort, de bara vänder bort huvudet eller säger att de är upptagna. Fastän lampan lyser på taket.
Till slut, mitt i taxikön får vi napp. En kvinnlig taxichaufför tar oss gladeligen dit vi ska. De sanningar hon levererade på bredaste skånska under den korta sträckan vågar jag inte skriva här. Men de handlade både om Dig Ilmar, skattemyndigheterna och talibaner. Givetvis gav vi henne rejält med dricks.
Kom ihåg: Du får aldrig en andra chans att ge ett första intryck. Tänk om jag hade varit en riktig turist för första gången i Malmö. Tänk om jag hade varit Carolina Gynning? Tänk om jag hade varit handikappad på riktigt. Kanske blind.
Nej, Ilmar, det här kan jag inte smälta. Det är sånt som får mig att vilja flytta från Malmö. Eller vända i taxikön och resa tillbaka utomlands.
Väl hemma går jag igenom min post. Hittar en lapp från VA Syd: "Sätt igång att sopsortera. Så kommer du igång. Sopsorterare är vi allihopa. "
Hej och Hå. Grattis då! Såtillvida har ni lyckats med integrationen att det första som invandrarna får lära sig är att sortera: Sopor och annat värdelöst skräp. I såna som kan gå och såna som inte kan gå.
Vad gäller oss passade tydligen den första kategorin. Det hjälpte inte att jag såg allmänt glad och trevlig ut. Inte ens att jag hade röd tjurfäktningshatt på mig.
Jag lyfter på den, krälar i stoftet och tackar för ordet.
Malmö i februari, nådens år 2010
"Tummelisa"
onsdag 8 september 2010
tisdag 7 september 2010
måndag 6 september 2010
söndag 5 september 2010
Che Fortuna!
Är det på rent jävelskap som Gud har placerat plommonkärnorna längst in i mitten? Har rensat nästan 5 kilo och nu är fingrarna svarta.
fredag 27 augusti 2010
fredag 20 augusti 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)