Knapphetens kalla stjärna lyser över Entré
Vill du shoppa? Shoppa, shoppa, shoppa? Kom till Entré!
Vi tog en liten promenad till stora lyxklumpen vid Malmös mynning, Entré. Det ekade ödsligt i tomma korridorer mellan tomma affärer där expediterna stod och flabbade med varann. Kunderna var någon annan stans och vi köpte inget. Inte nåt!!! För jag vägrar att shoppa!
Många metalljalusier dolde tidigare öppna affärer som nu har slagit igen.
Vi lever i post-konsumtionssamhället, för folk har inga pengar att handla för.
Rulltrapporna hade stannat, kanske var det för att spara ström. Bara hälften av restaurangerna fanns kvar, men den tjusiga utsikten över bilarna och transformatoranläggningen är kvar. Den kostar inget att titta på.
Under julen lockade Entré med tusen parkeringsplatser och första timmen gratis.
Det lockbetet är borta nu.
I en annan del av Malmö byggs Emporia med 200 butiker. Var ska kunderna komma ifrån?
Tummelisa Online
Online
torsdag 19 januari 2012
onsdag 14 december 2011
Nyheter från Egot
Egot: - Nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp: ett senilsnöre!
Tomten: - Vad ska du med det till?
Egot: - Eeeh,... det har jag glömt...
Tomten: - Vad ska du med det till?
Egot: - Eeeh,... det har jag glömt...
lördag 3 december 2011
Som man bäddar får man ligga
Som man bäddar får man ligga. Och idag blev det inte bäddat alls. Idag steg vi upp så sent att det blev "tidigt" alldeles för tidigt.
fredag 29 oktober 2010
Leaving Happyland
Relocating and leaving Happyland for Malta.
Putting hills behind us and pleasure ahead.
Putting hills behind us and pleasure ahead.
fredag 22 oktober 2010
Oro i Malmö
- Che linda! Oro!
Så sa man i bussen från Aspudden till Älvsjö när jag var där för en vecka sen och höstens färger glödde i träden.
Här i Malmö går vågorna i kanalen höga. Det är oro, oro, oro för att man inte ska kunna gå ut mera. Inte ens inomhus är man säker. Det är SÄKRARE I AFGHANISTAN, DÄR ÄR MAN BEREDD PÅ ATT BLI SKJUTEN, DÄR BÄR MAN VAPEN REDAN, DÄR KAN MAN SKJUTA TILLBAKA.
Så sa man i bussen från Aspudden till Älvsjö när jag var där för en vecka sen och höstens färger glödde i träden.
Här i Malmö går vågorna i kanalen höga. Det är oro, oro, oro för att man inte ska kunna gå ut mera. Inte ens inomhus är man säker. Det är SÄKRARE I AFGHANISTAN, DÄR ÄR MAN BEREDD PÅ ATT BLI SKJUTEN, DÄR BÄR MAN VAPEN REDAN, DÄR KAN MAN SKJUTA TILLBAKA.
måndag 27 september 2010
tisdag 14 september 2010
OM LUNDS LUTNING
LUNDS LUTNING:
Lundagårds
lutning lurar
lundaborna
lustigt lubba
PÅ GLID. Med vattenpass genom en framgångsrik och ergonomisk stad
LUND
Läget?
I Lund lutar det. Någon balans är svår att finna. Här är allt på snedden.
Har vi att göra med ”Den Femte Friheten”? Eller bara jakten på den?
Det finns de som tycker att Lund inte är någon stad, bara ett tillstånd. Och det är lutande. Det känns i alla fall så.
Att analysera Lundagårds lutning låter sig göra. Men det kan gå snett, för tänk om Lund skulle välta. Överhängande rasrisk föreligger och Lund är på glid.
Få svenska städer torde vara så noggrant skildrade i ord och bild som Lund. Lundalitteraturen är omfattande på gränsen till oöverskådlig. Och i Lund ligger man, av tradition. Men jag lutar mera åt att man lutar. För Lund är en enda lång backe.
Frågan är, kan lutningen ha någon betydelse? Den där svaga, nästan omärkliga lutningen som ingen tänker på. Den finns där.
Prova bara med ett enkelt vattenpass och du skall finna.....graders lutning. Eller cykla. Det skiljer 85 meter mellan högsta punkten vid Ericsson och Höje å.
Vad tänkte de på, de som bestämde att slaget i Lund skulle stå i Lund? Att blodet skulle rinna undan nedåt? En sån fråga går inte att få svar på, men man kan ändå ställa den. Kvar ligger (eller står) Monumentet, högt uppe i Lunds norra delar.
Enligt kinesisk filosofi bör städer planeras enligt en nord-sydgående axel. Där är Lund ett bra exempel. Men frågan är, befinner sig Lund rent av i en utförsbacke? Eller uppförsbacke, om man hellre vill?
Det är relativt och beror på hur man ser det. Men det brukar inte anses välgörande att befinna sig på ett sluttande plan.
En hållning bör man dock alltid inta.
I jämförelse med Malmö, där det bara är ett ting som lutar (Turning Torso, allt annat är fullständigt spikrakt), så lutar allting i Lund.
Stig av tåget och lutningen börjar redan vid Knut den Stores torg. Det stora platanträdet med sina tusentals små runda frukter lutar. De många små platanerna på rad lutar.
Lundaborna strävar och strävar, och det måste man. Man måste sträva i allt man gör, även i sina tyckanden och inställningar till ditt och datt. De kan luta åt det ena eller det andra.
Snedsprång är dock inte alltid fel. Men kanske att lundaborna strävar litet mer än andra, att de har det i blodet?
Uppstår det då fler lårbenshalsbrott i Lund än annorstädes? Se där en anledning att analysera Lunds ergonomi. Eller form kontra innehåll.
En daglig rask promenad kan få en att gå ned. I vikt. Mejeriet - Vattentornet är en försvarlig sträcka att gå uppför.
Vid Kattesund planar det ut och erbjuder en tillfällig avsats att vila något på, likaså domkyrkan som ger en andlig andhämtningspaus. Man kan krypa ned i kryptan och ta ett snack med studentprästerna på temat ”Har jag rätt att vara tråkig?”
Passa gärna på att ta en lov runt statyn av gråkappan Henrik Schartau och begrunda hans enkla uppmaning ”Bruka Guds ord”. Det är inte för inte som det finns ovanligt många ”hällörade” i Lund. Gud bevare de hällörade, de rättrogna icke att förglömma. Härifrån utgick hednamissionen. På närmare håll verkade ”läsarna”, om vilka man sa: ”Läseri är läseri, men innerst inne är de glupande ulvar”.
Har vi hört det förr? Det hällar liasom. Och vem driver gäck med vem?
Genom Lundagård och vid AF börjar man hosta, men tar sig vidare, hastande förbi UB, som sprider sina bokstäver över hela världen.
Men det är ingenting som lindrar vår skapande ångest. Då är det bättre att lubba. Hela min uppväxt malde följande ramsa runt i vår släkt. Malde och malde.
”– Vad gjorde laboranten uti labyrinten?
– Jo, han lubba runt den, jo han lubba runt den.”
Låt oss nu betrakta Lund som en labyrint. En lutande labyrint, där alla vi ”laboranter” lubbar runt, lurade av Lundagårds lutning. En lustiger syn. Är man fräck kan man tala om att lundaborna dras med lytet att ha ett längre och ett kortare ben. Är det därför jag alltid drabbas av lätt svindel i Lund?
EU:s fyra friheter går ut på att varor, tjänster, kapital och arbetskraft ska kunna röra sig fritt över EU:s gränser. Allt sådant går att se och ta på.
Men nu bjuder Lund 2014 in till ”Jakten på den femte friheten”.
Vad ska det betyda? En femte frihet kan ”komplettera de fyra existerande ekonomiskt baserade friheterna i Europa och ta vara på individens behov av livskvalitet och meningsfulla sammanhang”, heter det.
Abstrakta teorier, men varför göra det enkelt när man får en chans att krångla till det?
Säg den som inte jagar efter frihet... Eller söker det fulländade. Åk till Pisa så förstår ni.
”Den femte friheten kan sätta känslor, idéer, visioner och perspektiv i rörelse, från människa till människa. Den sporrar till att diskutera drömmar, framtidsbilder och livsstilar ur ett nytt hållbarhetsperspektiv”, heter det i visionerna.
Hur ska det gå? Bakåt? Utför? Uppför? Och kommer ESS partikelaccelerator att få det att gå ännu fortare?
Kanske är det lutningen som är den där ”femte friheten”. Eller bara jakten på den, kors och tvärs i Lund.
Jag lutar åt det.
Tills vidare är det bara i Lund man kan stöta på skyltar som: ”Prästanäsans Vänner träffas på Kyrkogatan 13”.
Lundagårds
lutning lurar
lundaborna
lustigt lubba
PÅ GLID. Med vattenpass genom en framgångsrik och ergonomisk stad
LUND
Läget?
I Lund lutar det. Någon balans är svår att finna. Här är allt på snedden.
Har vi att göra med ”Den Femte Friheten”? Eller bara jakten på den?
Det finns de som tycker att Lund inte är någon stad, bara ett tillstånd. Och det är lutande. Det känns i alla fall så.
Att analysera Lundagårds lutning låter sig göra. Men det kan gå snett, för tänk om Lund skulle välta. Överhängande rasrisk föreligger och Lund är på glid.
Få svenska städer torde vara så noggrant skildrade i ord och bild som Lund. Lundalitteraturen är omfattande på gränsen till oöverskådlig. Och i Lund ligger man, av tradition. Men jag lutar mera åt att man lutar. För Lund är en enda lång backe.
Frågan är, kan lutningen ha någon betydelse? Den där svaga, nästan omärkliga lutningen som ingen tänker på. Den finns där.
Prova bara med ett enkelt vattenpass och du skall finna.....graders lutning. Eller cykla. Det skiljer 85 meter mellan högsta punkten vid Ericsson och Höje å.
Vad tänkte de på, de som bestämde att slaget i Lund skulle stå i Lund? Att blodet skulle rinna undan nedåt? En sån fråga går inte att få svar på, men man kan ändå ställa den. Kvar ligger (eller står) Monumentet, högt uppe i Lunds norra delar.
Enligt kinesisk filosofi bör städer planeras enligt en nord-sydgående axel. Där är Lund ett bra exempel. Men frågan är, befinner sig Lund rent av i en utförsbacke? Eller uppförsbacke, om man hellre vill?
Det är relativt och beror på hur man ser det. Men det brukar inte anses välgörande att befinna sig på ett sluttande plan.
En hållning bör man dock alltid inta.
I jämförelse med Malmö, där det bara är ett ting som lutar (Turning Torso, allt annat är fullständigt spikrakt), så lutar allting i Lund.
Stig av tåget och lutningen börjar redan vid Knut den Stores torg. Det stora platanträdet med sina tusentals små runda frukter lutar. De många små platanerna på rad lutar.
Lundaborna strävar och strävar, och det måste man. Man måste sträva i allt man gör, även i sina tyckanden och inställningar till ditt och datt. De kan luta åt det ena eller det andra.
Snedsprång är dock inte alltid fel. Men kanske att lundaborna strävar litet mer än andra, att de har det i blodet?
Uppstår det då fler lårbenshalsbrott i Lund än annorstädes? Se där en anledning att analysera Lunds ergonomi. Eller form kontra innehåll.
En daglig rask promenad kan få en att gå ned. I vikt. Mejeriet - Vattentornet är en försvarlig sträcka att gå uppför.
Vid Kattesund planar det ut och erbjuder en tillfällig avsats att vila något på, likaså domkyrkan som ger en andlig andhämtningspaus. Man kan krypa ned i kryptan och ta ett snack med studentprästerna på temat ”Har jag rätt att vara tråkig?”
Passa gärna på att ta en lov runt statyn av gråkappan Henrik Schartau och begrunda hans enkla uppmaning ”Bruka Guds ord”. Det är inte för inte som det finns ovanligt många ”hällörade” i Lund. Gud bevare de hällörade, de rättrogna icke att förglömma. Härifrån utgick hednamissionen. På närmare håll verkade ”läsarna”, om vilka man sa: ”Läseri är läseri, men innerst inne är de glupande ulvar”.
Har vi hört det förr? Det hällar liasom. Och vem driver gäck med vem?
Genom Lundagård och vid AF börjar man hosta, men tar sig vidare, hastande förbi UB, som sprider sina bokstäver över hela världen.
Men det är ingenting som lindrar vår skapande ångest. Då är det bättre att lubba. Hela min uppväxt malde följande ramsa runt i vår släkt. Malde och malde.
”– Vad gjorde laboranten uti labyrinten?
– Jo, han lubba runt den, jo han lubba runt den.”
Låt oss nu betrakta Lund som en labyrint. En lutande labyrint, där alla vi ”laboranter” lubbar runt, lurade av Lundagårds lutning. En lustiger syn. Är man fräck kan man tala om att lundaborna dras med lytet att ha ett längre och ett kortare ben. Är det därför jag alltid drabbas av lätt svindel i Lund?
EU:s fyra friheter går ut på att varor, tjänster, kapital och arbetskraft ska kunna röra sig fritt över EU:s gränser. Allt sådant går att se och ta på.
Men nu bjuder Lund 2014 in till ”Jakten på den femte friheten”.
Vad ska det betyda? En femte frihet kan ”komplettera de fyra existerande ekonomiskt baserade friheterna i Europa och ta vara på individens behov av livskvalitet och meningsfulla sammanhang”, heter det.
Abstrakta teorier, men varför göra det enkelt när man får en chans att krångla till det?
Säg den som inte jagar efter frihet... Eller söker det fulländade. Åk till Pisa så förstår ni.
”Den femte friheten kan sätta känslor, idéer, visioner och perspektiv i rörelse, från människa till människa. Den sporrar till att diskutera drömmar, framtidsbilder och livsstilar ur ett nytt hållbarhetsperspektiv”, heter det i visionerna.
Hur ska det gå? Bakåt? Utför? Uppför? Och kommer ESS partikelaccelerator att få det att gå ännu fortare?
Kanske är det lutningen som är den där ”femte friheten”. Eller bara jakten på den, kors och tvärs i Lund.
Jag lutar åt det.
Tills vidare är det bara i Lund man kan stöta på skyltar som: ”Prästanäsans Vänner träffas på Kyrkogatan 13”.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)